Ett långt musikliv och en livslång gärning belönas när Gullan Bornemark blir hedersdoktor vid den konstnärliga fakulteten. Den 26 maj får hon ta på sig sin doktorshatt i samband med den årliga ceremonin i Lunds domkyrka.
Ända sedan 1600-talet har doktorspromotioner genomförts vid universitetet så det är i ett klassiskt sammanhang som Gullan Bornemark nu hamnar i.
Jag är djupt hedrad av utmärkelsen. Det är en akademisk eloge till barnmusiken, säger Gullan Bornemark vid ett besök hemma hos henne i huset i Malmö.
Det var i Malmö hennes karriär inom ett helt nytt område tog fart. Hon anlade själv den väg som skulle leda till en unik ställning inom svensk barnmusik.
– Jag kom direkt som nyutbildad musikdirektör från Musikaliska Akademien i Stockholm och startade musiklekskolan Blåklockan i Malmö. Då hade jag bara varit anställd några månader på Kommunala Flickskolan, innan jag sade upp mig 1952, berättar Gullan.
Ett vågat beslut i unga år kan tyckas, men Gullan menade att hon hade en stark känsla tidigt i livet att hon ville leka musik med barn och använda musiken som pedagogiskt verktyg. Och så fick hon den här idén. Sen ”rullade det helt enkelt bara på”, som hon uttrycker det.
Hur kunde en typisk arbetsdag på Blåklockan se ut?
– Det dröjde flera år innan det blev typiska dagar – om det ens blev det över huvud taget, funderar Gullan. Jag började med en barngrupp två dagar i veckan och sen utökades det efterhand till både för- och eftermiddagar med olika grupper flera dagar i veckan.
Hon brukade planera lektionerna i förväg men det var alltid barnen som bestämde hur de blev i slutändan. Det var också av barnen hon fick flera idéer till sånger genom åren.
På frågan om hur hennes sånger blir till, om texten eller melodin kommer först, resonerar Gullan:
– Det kan vara olika, vissa sånger utgår från texten, i andra fall kommer en vacker melodi i huvudet. Ackord och fraser kan också komma till mig när jag improviserar vid pianot och då kan jag bygga vidare på det, fortsätter Gullan.
Gullan är född med absolut gehör, vilket var något som hennes föräldrar tidigt uppmuntrade. Som barn fick hon musiklektioner för att utveckla sin färdighet.
Gubben i Lådan blev namnet på hennes första visbok som utkom 1962 på bokförlaget Almqvist och Wiksell.– Det var faktiskt en mamma till ett barn på Blåklockan som tyckte att sångerna var värda att publiceras, minns Gullan.
Det blev ett fruktbart samarbete med bokförlaget som genom åren har resulterat in en lång rad med sångböcker.
Sen blev det både radio- och TV-program och därtill ett stort antal skivor, bl a Fruktsallad och Jorden Runt tillsammans med sonen Dan Bornemark. För några år sedan fick hon ta emot en Grammis för Årets barnalbum: Mina egna favoriter, en skiva som Dan producerat.
Men hur svårt var det att slå igenom och bryta ny mark i musikbranschen på 1960-talet? Gullan beskriver det som en ”gudomlig tajming”.
– Jag har alltid jobbat hårt och med glädje men skulle inte säga att jag har behövt kämpa under min karriär.
På 70-talet var det dags för ytterligare studier och det blev kyrkomusikerexamen, denna gång på Musikhögskolan i Malmö
– Jag tyckte orgeln var ett fantastiskt instrument men efter examen blev det mest lite ströjobb som organist. Bach har alltid varit en av mina favoritkompositörer, berättar Gullan.
Någon längre karriär som organist blev det alltså inte, däremot en psalm i den svenska psalmboken. Hon beskriver den som en ekumenisk sång om sorg och saknad som hon skrev efter den tragiska diskoteksbranden i Göteborg 1997 då många unga miste livet.
Samma Grotian Steinweg-piano som fanns i familjehemmet i uppväxttidens Härnösand står fortfarande kvar i hemmet i Malmö. Detta är favoritinstrumentet som hängt med Gullan genom livet. Men hon har också spelat fiol, cello och lite dragspel. Och Är du vaken Lars? skrevs på tramporgel.
Finns det några favoriter bland de egna sångerna?
Hon tycker att hennes sånger har olika funktioner. Så är till exempel Gubben i lådan utmärkt för att få igång samspelet i en barngrupp. När man intar scenen i början av en konsert funkar Eko bäst. Instrumentalstycket Ångermanland är något annat men den tycker hon också mycket om.
– Mina låtar är som mina barn – jag tycker om allihop, skrattar Gullan. Och tänk vad barnen har lärt mig genom åren!
Läs mer om doktorspromotionen.