Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

”Fantastiskt roligt att Jon Fosse får nobelpriset”

porträtt av man
Fredrik Haller, tillträdande prefekt, Teaterhögskolan.

Den norska dramatikern och författaren Jon Fosse tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Det välkomnas av många dramatiker, däribland Fredrik Haller, tillträdande prefekt på Teaterhögskolan i Malmö.

Vad betyder det för teaterbranschen att det är en person som både skriver dramatik och prosa som får nobelpriset?
-    Det är fantastiskt roligt att en person som också är dramatiker får priset – det sätter fokus på yrket och på teaterns särskilda förmåga.

Vad anser du karaktäriserar Fosses dramatiska skrivande?
-    Fosse är enastående skicklig på att skriva dramatik som både är fantastisk att läsa och som fungerar som ett väldigt bra material för regissörer och skådespelare att tolka och iscensätta. Få är så bra som han på att gestalta människors existentiella kamp i världen.  Eller för den delen människors rädslor och sökandet efter hopp.

Hur har ni använt er av hans verk i utbildningen på Teaterhögskolan? 
-    På flera sätt. Alla studenter brukar läsa Fosse som en del i repertoarkunskapen och vi har återkommande övningsuppgifter med Fosses texter i våra utbildningar. Förra året satte vi också ihop en examensproduktion med fyra av hans pjäser med titeln Fossevariationer. 

Vilken inspiration tror du Fosse ger till era skådespelarstudenter och unga dramatiker? 
-    Fosse var definitivt en av de som tände mitt intresse för dramatik för 20 år sedan. Och hans inflytande verkar bestå. Fortfarande finns det i varje klass en eller ett par studenter som har honom som sin idol.

-    Det som fortsätter att inspirera är nog Fosses skicklighet att fånga den existentiella kampen att vara människa. Även om olika generationer försöker beskriva den på olika sätt tror jag kärnfrågan är densamma och förmodligen är det den han kommer åt med sin ordknappa dramatik.