Berätta mer om dig själv.
– Jag växte upp på landet i Småland i en miljö med mycket plats för fantasivärldar, lek, musik och rörelse och jag började tidigt att spela tvärflöjt precis som mamma. När det var dags att välja gymnasium blev det estetiska linjen på Vetlanda. Där fortsatte jag att spela flöjt men testade även andra instrument, dansade och medverkade i musikaler.
– Men det var först på folkhögskolan, när jag gick på Kävesta, som jag insåg att Rytmiken var vad jag ville satsa på. Jag hade egentligen sökt och kommit in på deras musiklinje med klassisk inriktning men en dag fick vi besök av en grupp studenter från Musikhögskolan i Örebro som gav en halvdag i Rytmik; då insåg jag att det här är vad jag verkligen vill göra.
Men hur hamnade du i Malmö?
– Jag började att läsa på Musikhögskolan i Örebro där Rytmik var ett helt nytt profilämne. Jag studerade för Johanna Österling Diallo och det var spännande att få vara med från början och definiera vad det innebar att vara Rytmikstudent. Samtidigt lockade Musikhögskolan i Malmö då jag visste att det fanns en väletablerad Rytmikutbildning och jag var imponerad av skolans studieupplägg. Efter ett kort studieuppehåll och en kulturkurs i Kina bestämde jag mig; resten av min Rytmikutbildning ville jag studera i Malmö.
Hur gick du från student till lärare?
– Jag började faktiskt att arbeta på timmar i grundskolan redan under min utbildning på Musikhögskolan i Malmö. Sedan blev det mer undervisning, både i grundskolan, Kulturskolan och fantastiska El Sistema. 2018 utlystes det en Rytmiklärartjänst på Musikhögskolan som jag sökte och fick. På den vägen är det.
Varför är Rytmik så viktigt inom musiken?
– När du får använda kroppen tillsammans med musik, oavsett om du lyssnar, spelar eller rör dig så kopplar det ihop musiken med din person. Det blir en fysisk upplevelse som är väldigt här och nu och som låter dig både uppleva, lära och förstå vad musik är.
– Även om det idag finns flera inriktningar inom Rytmikpedagogik så bottnar ju idén i Emile Jaques-Dalcrozes insikt i att du får bättre musikaliska resultat när du kopplar ihop utövandet med känslor. Han var själv musiker och kompositör men även pedagog och ansåg att många musiker inte hade någon känslomässig koppling till vad de spelade; tvärtom var det väldigt tekniskt och prestationsinriktat. Han utvecklade därför en metod som lät musiker träna sin uttrycksförmåga och sitt gehör genom fysisk rörelse, tillsammans i grupp. Det är viktigt för mig; att få jobba med kroppen, lyssna och improvisera på ett lekfullt sätt och låta musiken bli ett sätt att kommunicera i grupp.
– Ett bra exempel är hur jag har hjälpt musiker innan de ska göra auditions. Ibland hjälper det att improvisera för att senare kunna komponera och hitta ditt uttryck. Du behöver inte göra allt på ditt instrument direkt, tvärtom kan du få bättre resultat genom att först arbeta med kroppen och rörelse. Sinnesträning, som är väldigt inne just nu, har varit själva kärnan i Rytmik i över hundra år.
– En annan person som jag bör nämna är Rudolf Laban; han var dansare och koreograf och räknas vanligtvis som en av de mest inflytelserika personerna inom utvecklingen av den europeiska moderna dansen. Han menade att för att kunna utföra en rörelse eller analysera en rörelse behöver vi rum, tid och kraft. Samma begrepp använde Dalcroze för att definiera vad som behövs för att utföra en rytm. Det konceptet är jag väldigt inspirerad av och jag använder det både när jag gör något konstnärligt eller när jag går in i klassrummet. Genom att variera dessa parametrar; tid, rum och kraft, kan jag variera mitt scenuttryck eller undervisningssätt. Det är ett analysverktyg för mig.
Du är också ena halvan i dansduon Waileth & Bardon. Berätta mer.
– Waileth & Bardon består av mig själv och Emilie Bardon och vi har dansat tillsammans sedan 2013. Vi uppträder dels för barn på förskolor, bibliotek och andra alternativa spelplatser, men även för vuxna. Då fokuserar vi på danskonserter med livemusik, gärna i stora rum. Kyrkor passar otroligt bra då vi har märkt att kyrkorummet bjuder in till ett lyssnade och ickeverbalt berättande. Över åren har vi även jobbat mycket med experimentell improvisation och samarbetat med både musiker, ljud- och bildkonstnärer och andra dansare.
– Just nu ser vi fram emot en konsert i S:t Johanneskyrkan i Malmö där Sofia Söderberg ska göra ett projekt som involverar flera musiker och vi kommer att dansa. Det känns verkligen jättespännande!
Förutom Dalcoze och Laban, vad inspirerar dig?
Musikaliskt och dansmässigt finner jag min främsta inspiration i den västafrikanska musikkulturen; det är musik i rörelse och danssteg som påverkar musiken. För mig är det helt fulländat. Samtidigt finns det ju otroligt många musik- och danskulturer där man spelar och dansar samma sak och det är ju kärnan i Rytmikpedagogik. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg; att inte hamna i ett kolonialistiskt perspektiv som utgår från att man behöver en europeisk pedagogik och konstruktion för att kunna förstå vad rytmik är. Tvärtom, rytmik finns över hela världen, musik och rörelse händer spontant och används för att spela, leka, dansa och kommunicera hos alla människor.
Tack, Elin!