Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Vår nya dekan har landat

Sanimir Resic
Sanimir Resic

För ett par veckor sedan intog Sanimir Resic rollen som Konstnärliga fakultetens dekan. Här berättar han om sin syn på kommande mandatperiod och om sin nyfikenhet på de konstnärliga uttrycken som han menar blir till konkreta spår i tiden för en historiker som han själv.

Vad vill du att fakulteten ska präglas av under den kommande mandatperioden?

-Jag vill att den Konstnärliga fakulteten framför allt skall präglas av arbetsglädje och arbetsro. Den skaparkraft som finns i våra verksamheter är mycket stark och jag ser det som en av mina främsta uppgifter att låta den nå ännu högre höjder. Jag vet att detta är möjligt om vi just från ledningshåll har fokus på att ge medarbetare och studenter maximalt med utrymme via arbetsro och arbetsglädje.

-Att vara gate keeper från alla krav som ställs på en akademisk och konstnärlig verksamhet i statlig regi är en svår men icke desto mindre viktig uppgift. Under de två kommande mandatperioderna skall vi dessutom arbeta med samlokaliseringsprojektet. Det kan komma att bli ett tungt arbete, vilket inte bör döljas, men också ett fantastiskt resultat. Vi skall inte fly från utmaningarna men vara medvetna om att vi bygger för både vår och de efterkommandes verksamhet. Det är upp till oss alla att skapa något som vi om tio år kan titta tillbaka på och säga: det var det värt. Vi är redan en del av Lunds universitet och Malmö stad, låt oss tillsammans kämpa för att vi skall bli ännu viktigare del av Lunds universitet och en stolthet i Malmös stadsbild.

Hur känns det att nu inta rollen som dekan vid vår fakultet?

-Att inta rollen som dekan för Konstnärliga fakulteten fyller mig som humanist och historiker med glädje, stolthet och en massiv nyfikenhet. Jag har länge vetat att min egen väg och inriktning har en hel del gemensamt med den konstnärliga verksamheten. I min roll som lärare och forskare har jag aldrig missat ett tillfälle att lyfta fram de konstnärliga fenomenens – häri inkluderar jag även litteraturen – avgörande roll i det som gör oss till människor, det som har gjort byggande av civilisation värt mödan. Från våra antika förfäders koppling till konst och drama som viktiga hantverk och politiska uttryck, till musikens och filosofins ständiga strävan att förstå den mänskliga själen. De konstnärliga uttrycken blir för historikern konkreta spår på mänsklighetens och civilisationens mångåriga, medvetna och omedvetna, önskan om att fylla livet med mer än överlevnad.

-Jag är som människa och historiker annars ganska civilisationskritisk, och jag har vigt hela mitt professionella liv till att förstå mänsklighetens mörka sida, det vill säga våldsutövandet och krigandet, att därför arbeta med konst, teater och musik ingjuter den avgörande insikten om det vackra i människans karaktär.

-Sammantaget kommer jag som dekan att arbeta för att den konstnärliga verksamheten vid Lunds universitet ges och tar möjligheter – i takt med tiden i en föränderlig värld – till att ständigt sträva mot högre kvalitet och framgångar. Personligen upplever jag det som en ära.  

Du har ju erfarenhet av tidigare samlokaliseringar, vilka fördelar (eller nackdelar) ser du?

-Jag har under de senaste 15 åren varit med om två tidigare samlokaliseringar vid Lunds universitet; Språk- och litteraturcentrum, SOL-centrum (som dessutom var en sammanslagning av nio institutioner på Humanistiska fakulteten), och LUX (en samlokalisering av sex/sju institutioner på Hum.fak och CTR). Mina erfarenheter av dessa är självklart av blandad karaktär. Det är aldrig lätt att genomföra dessa förändringar och många medarbetare och studenter har slitit sitt hår för att få allt på plats från, som det heter i Skåne, jord till bord. Känslan av att inte veta vad som pågår och vart man är på väg är inte ovanlig. Rädslan för att den egna ämnesidentiteten är under hot, eller att den framtida hyran är något som kommer att hämma finansieringen av undervisning, forskning och konstnärlig verksamhet, är ständigt återkommande. Detta är inte ovanligt. Min erfarenhet är att mycket av oron kommer från ovissheten. Det som därför är viktigt är att vi kollektivt engagerar oss, att lednings- och projektstrukturen är välorganiserad, och att olika stadier i arbetet förankras väl utan att förlora farten och effektiviteten. Tid är också pengar. Det är viktigt att vi är ärliga och att en öppenhet råder.

-När väl det tunga arbetet med planering och byggande av nya lokaler är klart är mina erfarenheter mycket goda. Det skulle ta alldeles för mycket plats och tid att här beskriva alla goda sidor av en samlokalisering men de är många. Att våra fantastiska verksamheter slutligen är nära fysiskt och verksamhetsmässigt medför i mina ögon endast gott. Efter både SOL-centrum och LUX har jag exempelvis inte sett att historikerna är mindre historiker, eller att någon klumpar ihop arkeologerna med litteraturvetarna. Tvärtom har många nya och framgångsrika samarbeten grundats i att olika ämnen med sin starka identitet har bidragit med sina unika egenskaper. Däremellan har varje enskild disciplin arbetat vidare med de alltid tidigare har gjort. Många framgångsrika ansökningar om externa medel har vunnits och befruktat den nya miljön just för att det flerdisciplinära har öppnat tidigare oanade möjligheter.

-Vi lever dessutom i en tid då detta efterfrågas och premieras. Både SOL-centrum och LUX visade vidare en tydlig professionalisering av de gemensamma verksamheterna. Administration, ekonomi, studievägledning, it-service, lokal- och schemahantering är bara några exempel på sådant som har blivit mer professionellt och effektivt. Närheten kollegor emellan revolutionerade både socialt och verksamhetsmässigt. Den tidigare identiteten blev med andra ord både bevarad och förnyad men hamnade också i ett nytt och spännande sammanhang. Alla står starkare och bättre rustade inför den gemensamma framtiden.             

Har du hunnit fundera något över hur fakultetsledningen ska utformas?

-Många kanske undrar hur den nya fakultetsledningen kommer utformas i den nya mandatperioden. Den siste maj lämnar vicedekanen Ylva Hofvander Trulsson LU för ett nytt och spännande uppdrag i Stockholm, och jag som ny dekan har inte hunnit bedöma vad detta kommer innebär för fakulteten. Jag kan i dagsläget inte säga om eller när vi kommer att satsa på en återbesättning av vicedekansrollen. Vi har i fakultetsledning en erfaren prodekan i Staffan Storm som på sistone har haft en ledande och framgångsrik roll i samlokaliseringsarbetet. Vår duktiga kanslichef Moa Lindell har på kort tid utvecklat en god stödverksamhet på kansliet. Som ny dekan är jag imponerad av kansliets snabba professionella utveckling. Vidare ser jag med spänning fram emot höstterminen då en ny fakultetsstyrelse kommer i arbete. Vidare kommer den nya fakultetsledningen (det vill säga dekan, prodekan och kanslichef) i närtid att se över de nämnder och råd vi har och se hur vi kan förstärka detta viktiga arbete. Efter sommaren kommer även samarbetet mellan fakultetsledningen och institutionsledningarna att förstärkas ytterligare. Prefekter, föreståndare, administrativa chefer och studentkåren kommer uppleva en tydligare förankring. Allt detta bådar gott, och det vi alla behöver är lite tid och arbetsro.  

-Avslutningsvis vill jag med emfas understryka den glädje jag personligen känner över att ha givits förtroendet att leda Konstnärliga fakulteten de kommande åren. Jag hoppas innerligt att vi alla snart kan återgå till en mer normal verksamhet i takt med att pandemin bemästras. Det är med stor iver jag fysiskt vill besöka alla delar av vår verksamhet. Att lära känna er alla, och att vi tillsammans leder vår fakultet mot bättre och ljusare tider.